Idag har jag ägnat eftermiddagen åt trädgårdsarbete. Planterat några nya jordgubbsplantor, satt potatis, flyttat om lite och rensat ogräs. Jag har också hunnit med att prata med mina grödor. När jag går där och funderar över vad jag ska odla var så brukar jag fråga min hund vad hon tycker. Naturligtvis får jag inget svar men hon lägger huvudet lite på sned och jag tolkar det lite som jag vill beroende på vad som passar för stunden. Men nu pratar jag även med mina grödor som sagt. Jag blev så glad över att mina sockerärtor tittat upp så jag berömde dem för att de var så duktiga och fina. En liten tår tittade fram i ena ögonvrån också. Om någon hörde mig när jag går där i trädgården och pratar med hunden, blommorna och grönsakerna skulle de tro att jag inte var riktigt klok. Och det är jag väl inte heller men det bjuder jag på. Ibland pratar jag för mig själv när jag rensar ogräs eller sticker mig på rosorna jag beskär men då är tonläget och vokabuläret helt annorlunda...
RSS-flöde
